Mannen på fotografiet

Det var mörkt ute och vinden blåste kallt när jag gick uppför backen och in under taket. Jag tog fram en rund bricka och låste upp dörren med den. Sedan klev jag in i hissen. 8 stod det vid dörren och jag gick in i min fars lägenhet.

Efter att ha hämtat mina böcker snubblar jag till, och ner från bokhyllan faller ett foto. Det är en man på kortet. Han är omgiven av blommor och han ser väldigt glad ut. På fotografiet står det en liten text. När jag läser den blir jag väldigt sorgsen och tårarna börjar rinna längst mina kinder.

Jag ser en kvinna framför mig. Hon är väldigt långt borta och hon gråter väldigt mycket och hjärtslitande. Hon behöver närhet och jag känner saknad gentemot henne. Varför ska det hända den bästa?

Plötsligt är jag i en kyrka med en massa ledsna människor omkring mig. Det är fullt med blommor framme vid altaret. Där står även en jättestor tavla innehållandes en massa fotografier. Det är samma man med på alla bilder. Jag är med på några av dem och på vissa är jag bara en liten flicka.

Jag känner hur mina händer är fulla med dygnsura, ihopknöglade pappersnäsdukar. Mina nävar är hårt knutna. Tårarna vägrar sluta rinna och hjärtat värker.

Plötsligt står jag på en kyrkogård. Jag står där med en lång man men det finns även andra där. Jag känner väldiga känslor för dem alla. Plötsligt bryter jag ihop. Det gör även den långe mannen. Han går fram till mig och ger mig en hård och lång kram. Där står vi sen länge och gråter med samma smärta i bröstet.

Plötsligt sitter vi båda och en till person på ett flygplan. Hon är en syster och en dotter. Sedan är vi alla tre i det stora huset långt, långt borta. Där är den lilla kvinnan, nu är hon inte ensam längre. Där utanför fönstret är platsen på fotografiet jag håller i handen.

Nu är jag hemma i sverige och den ledsna kvinnan är ensam igen. Men jag känner endå lättnad för kvinnan har många vänner och det har nu gått tolv månader sedan den hemska händelsen och hon är inte lika trasig längre.

Hon vet att jag älskar henne och jag kommer snart igen sätta mig på flyget och fara till det stora huset långt, långt borta.