i dont wanna talk about it ever again, ew

Jag tror nog inte det är många som förstår hur jag känner just nu. Jag kan inte sova och jag har asont i magen. Jag önskar faktiskt att Lördagen bara varit en dålig och urkass mardröm.

Det enda jag kan tänka på är vad som hände och hur två av mina bästa vänner betedde sig mot mig. Hur de totalt sket i mig och lät mig sitta ensam i ett jvla rum med en stackars hundvalp som kissat ner sig, bara så att ni kunde ha lite "roligt" och äckla er. Jag har nog aldrig känt mig så utfryst och oönskad/dissad nånsin tror jag. Känner mig bara så besviken, ledsen, arg och sårad.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men det här trodde jag inte om er.. men det bevisar väl bara att man inte ska ta folk förgivet, inte ens sina bästa vänner.

men man måste väl kanske inse att man inte betyder lika mycket som andra betyder för en. Att dem inte bryr sig eller tycker om en lika mycket som man tkr om dem.

Det värsta är nog att ni spelar oförstående och lossas som om ingenting har hänt, som om det var jag som lackade utan anledning. Förstår inte vad det är för mening att ljuga?

Jag tror inte ens att ni anar hur dåligt ni fått mig att må.. Jag kan varken sova, äta eller tänka på annat..Ont i magen som fan har jag också. Jag klarar inte av det här. Som om det inte var nog innan? När jag konstant fått oroa mig över dig och mått dåligt över det, oroat mig om att det som hände i december ska hända igen. Det handlar inte om att ha kul längre det har jag märkt, bara att göra sig så borta som möjligt och Det funkar inte. det är inte coolt heller på något vis.

Ni fick mig att känna mig som luft..Osynlig.. Jag känner mig bara så ledsen.. och förvirrad, jag förstår ingenting.. Nej jag orkar inte med det här mer och jag hoppas att ni förstår det. godnatt